Jag klarar att sova själv men inte att somna själv. Jag ligger på en liten del av sängen med täcket uppdraget över ryggen i väntan på att du ska komma och lägga dig bakom mig. Så jag får känna min kalla rygg mot ditt varma bröst. Känna din arm runt min kropp och känna känslan av trygghet infinna sig. Hur monstren under sängen och Freddy Kruger(tänker inte ens söka upp den stavningen!) som står i garderoben och lurar inte kan röra mig för du är där som min mänskliga sköld.

Men i samma sekund som jag inser att jag kommer få somna själv ikväll så skapas en känsla av panik inom mig. Kuddarna läggs i en stor hög i hörnet på min säng, jag placerar mig diagonalt över sängen så att den inte ska kännas så tom. Sen virar jag täcke runt mig så hårt att jag inte kan frysa. På spotify spelas min time to zzzzz lista. På låg volym. För musiken hjälper mig att vagga mig själv till sömns.

När jag vaknar ett antal timmar senare och inser att jag klarade en natt till. En natt utan dig. För varje kväll/natt är ett slagfält. Måste vinna över mig själv för att tiden ska gå snabbare så jag kan få somna i dina armar igen.

Och nu ligger jag i sängen och väntar på att jag ska få spendera en helt vanlig onsdags natt i dina armar.

Det är en kass bild med en GAIS flagga i bakgrunden, men jag ligger på min älsklings bröst.