Klassrumssituation.

Läraren håller i en föreläsning.

-          Annie vad tror du att det betyder?

-          Det är att allt…

-          PRATA HÖGRE!

Det är just i det ögonblicket som någon säger prata högre som man inte kan prata högre. Den smarta formuleringen om vad det egentligen betyder flyger ut i samma veva som någon öppnar fönstret för att släppa in lite syre.

Panik. Fan, jävla, helvetes skit.

Djupt andetag så kör vi igen.

-          Det är att allt …

Förklaringen avslutas och läraren nickar gillande.

Andas ut.

Sen kommer det, som en atombomb över Japan under andra världskriget.

-          Asså, vi hörde inte här bak.

Fan, jävla, helvetes skit!

Ger ett uttryck som skulle få bebisar att förstå att man inte gillade det som sas.

Läraren förklarar vad man precis sa.

Andas ut.

Här finns det inte alltid en lärare som räddar en varje gång…

Så prata högre, gör din röst hörd för det ska i alla fall jag börja göra.

 

Jag älskar dig.

Den lycka som uppstod då jag fick låta min mun forma de orden. Det är en helt obeskrivlig känsla att få säga jag älskar dig när det verkligen betyder något.

När man i ett visst ögonblick inser att jag älskar den här personen. När man inser att den personen betyder allt. Det är obeskrivligt.

När insåg jag att jag älskade min pojkvän?
När han överlevt en middag med min familj. Skojade med både min mamma och pappa. Speciellt med min pappa som har en humor utöver de vanliga. När även den mest skeptiska till min älskling log när han pratade med henne. Den här skeptiska personen var min syster som tycker att alla killar i hennes egen ålder är omogna. Hon fyller 11 om sex dagar. Så när min älskling lyckades charma alla i min familj på samma sätt som han charmat mig slog hjärtat ett extra slag.

Utöver det är det han som får mig att le då jag är arg/ledsen. Det är han som säger att jag är snygg i mjukis, otvättat hår och t-shirt och får mig att tro på det. Det är han som får mig att sträcka på mig och inse vad jag kan. Och det är han som får ner mig på jorden när jag lyfts upp av all press.

Jag älskar dig.

Tre små ord på bara 12 bokstäver som skulle ge 26 poäng i Wordfeud utan att det hamnade på någon extrapoäng ruta. Men som betyder så jävla mycket.

Jag älskar dig, älskling.

Kan inte få nog av att få skriva de, säga de, tänka på det och allt annat.
För när man får jag älskar dig också tillbaka svävar man på de rosa fluffiga molnen som man aldrig trodde att man skulle få uppleva igen.

Vem älskar just du och varför? 

Vad är mitt största ”problem”?

Att jag inte hinner med läxorna? Inte direkt.

Att jag tränar för lite? Inte direkt, att lyckas få in 2 absoluta träningspass i veckan är bra för mig.

Att mitt rum är stökigt? Inte direkt, jag har faktiskt börjat storstäda mitt rum. Ett steg i taget.

Nej mitt största ”problem” är det simpla att jag inte hinner vara tillräckligt med folk jag tycker om. Att få sitta och fika med någon jag kallar min bästa vän i någon timme är inte vanligt. Att få snacka skit med de som älskar skvaller lika mycket som jag. Att jag inte kan få kramas med min vän som lever för kramar. Att jag inte kan få ligga och pussas med min pojkvän när jag vill.

Så det är mitt största ”problem”. Att jag inte får fika, skvallra, kramas och pussas tillräckligt med de jag vill göra de med.

Vad är ditt största ”problem”? 

Jag är ett jävligt positivt vrak.

Går det ens? Svaret är självklart ja annars hade jag inte varit det.

Om man får träffa någon tre dagar i rad som man tycker om, blir man glad. När man tänker på någons beröring som gör att man ryser. Jag gillar någon. Punkt.

Men, när jag nu är glad och lycklig tror man att allt annat ska vara perfekt men så är det inte. När jag skriver som bäst är jag ledsen, förbannad eller påverkad av något.

Det går inte liksom att skriva om pussar och fjärliar hela tiden. Det blir liksom inge bra. Så ni får förlåta mig redan nu. För jag är lycklig, och de kommer gå ut över bloggen. Eftersom pusspojk tar upp tid att plugga på och vart ska jag då plugg om inte på bloggtiden.

Så förlåt, ska försöka klämma in min älskade blogg. Med kärleksfulla texter och bilder tagna med min telefon. Så blir det. Nog.

I alla fall! Ha en underbar dag!

Jag skulle såklart kunna gråta.

Jag skulle inte ha något problem med det.

Känslorna är i obalans av extra hormoner hit och dit. För lite träning och så vidare.

Jag är dock stolt. Över mig själv. Att jag säger nej till de överdrivna känslorna. Att jag ger de nya känslorna en chans att komma fram. För bättre att gå och hoppas på vad som komma skall istället för att sörja det som varit eller hur?

Jag önskade bara att jag hade någon att vara stark med. Ensam är stark? Inte i min värld. Jag önskar och drömmer om någon som kan komma hem till mig direkt när jag säger till.

Ensamheten är ett mörkt rum. Skillnaden på alone och lonely. Hatar att vara ensam men det är skönt att vara själv.

Fast inte med världens känslor.

Ge mig ingen tid till att tänka, TACK.

Jag hade alltid föreställt mig den här dagen som den värsta dagen i mitt liv. Dagen då min första kärlek fick en ny kärlek. Jag trodde jag skulle gråta och ligga i sängen. Känna mig ful och otillräcklig. MEN, det gör jag inte.

*********** ***** har ett förhållande med ************.

Här hoppar hjärtat över ett slag. En hastig andning dras och jag undrar om det är nu som tårarna ska falla.

Det gör dem inte. Jag bara sitter och stirrar på min mobilskärm.

Skriver till bästa vännen att nu tar jag bort honom som vän, hans mamma med.

Beror det här på sorg? Nej, faktiskt inte. Utan på ren intelligens. Om jag varken blir ledsen eller glad över att se den här relationen statusen varför ska jag då ha den här personen som vän på Facebook. För jag bryr mig faktiskt inte. Inte längre. När händelser har satt sådana spår i kroppen och när man fallit så sjukt mycket på grund av någon så vill jag inte älska den personen.

”Älskade” första kärlek. Jag älskar inte dig längre. Jag lär aldrig glömma dig men den sista bilden jag har av dig är inte en bild med en gloria. Så tyvärr mina vackra minnen med dig ska bytas ut mot några vackrare bilder. Och förhoppnings vis ska jag även suddas ut ur ditt minne. För din nya kärleks skull. 

Jag har faktiskt ingen aning om vem som kommer läsa den här texten men trycket över bröstet lättar med varje bokstav.

Det här är första gången på länge du fått mig att gråta, och detta för att jag insåg att jag kommit över dig. D.v.s. jag är redo för att hitta nästa kärlek.

Vilket jag hoppas att jag redan har gjort, för kära läsare jag ska skvallra för er att jag faktiskt tror att jag är lite kär…

Har jag fastnat igen?

 Jag faller som om jag hoppat från ett flygplan. Bara ett sms från dig för hela mig att skina upp.

Jag trodde jag hade glömt detta stadium av kärlek. När man börjar inse att man faller för någon.

Åhh… Så underbart.

såjävlaunderbart.

Jag har aldrig klagat när vänner blivit förälskade. De har fått le som galningar och prata om honom/henne i timmar. För det är underbart. Hoppas de gör samma sak för mig nu!

Jag är gladare än vanligt. Det klickar nu. Allt faller på plats. (tror iaf det)

 SÅ UNDERBART!

PUSS från en speciell annieelisabeth.

Att få veta att man inte får som man vill. Att kärleken inte ville som jag. Jag hade chansat på döden.

Dock blev det som en befrielse. Inga mer signaler som misstolkas, inga nätter av sorg.

Det är underbart! Samt gjorde mig lättad och glad.

Tankar går även till Norge! Såklart.

Att få vara liten har en extremt viktig position i livet. Att få saker gjorde för dig att inte behöva ta ansvaret för något en liten sekund.

Jag ska inte ljuga. Jag älskar att få vara liten. Jag är äldst. Har två yngre syskon. Lillebror född -99 och lillasyster -00. Jag själv är född -94. Jag är mellan 5-6 år äldre än mina syskon.

Jag tar mycket ansvar hemma. Jag hjälper till. Så när mina föräldrar kommer hem ikväll utan mina syskon ska jag vara liten.

Har aldrig den möjligheten annars.

Så sparkdräkten är på. Tårarna börjar snart rinna. För att få hjärtat in precis krossat är tufft. Så jag vill lägga mig med huvudet i mammas knä och gråta ut om hur hemska killar är och att saker aldrig ska bli som man vill.

För att man måste få vara liten ibland. Faktiskt.

Åh fan vad underbart.
se dig utanför min dörr 

Så jävla underbart.
att prata med dig som vanligt 

Helt otroligt vad underbart.
att somna när du håller om mig 

Tack!

give me more lovin from the very start.
piece me back together when i fall apart.
tell me things you never even tell your closest friends.
make me feel good when i hurt so bad.
best that i've had.

du skulle vara här nu
du skulle hålla om mig nu
du skulle älska mig nu
du skulle ringa mig och förklara att jag är underbar nu
du skulle köpa mat till mig nu
du skulle ge mig en ros nu
du skulle göra allt om det inte vore för mig

Hittade detta på min bästa vän Håkans blogg.

Han var ju här i december och jag kan ärligt säga att jag saknar honom massor.

Håkan är den bästa killkompisen någonsin. När jag gnäller om hur jag saknar och älskar killar, vänner, osv svarar han med lungnade ord om att allt kommer ordna sig. Killen som alltid lyssnar på andras problem även om de inte vill lyssna på hans. Jag lyssnar, bästis.

Ville ge Håkan en liten hylling för att han förtjänar det.

HÅKAN BERG DU ÄGER!

Resfeber?

Nej inte direkt.

Tankar på landet med 30+?

Nej inte direkt.

Tankar på honom, han med stort H.

Ja, absolut.

Okej att jag har tråkigt och då väljer att gå in på spela.se och spela nördiga tjejspel om kärlek, kläder och smink.

Så hittar jag spelet "hitta din pojkvän idag". Spelet är enkelt. Två bilder dyker upp och man väljer den som tilltalar dig mest. Enkelt. Så enligt dessa 10 bild frågor har det slumpas fram att jag vill ha en otrogen pojkvän idag.

1. Vem vill ha en otrogen pojkvän för en dag?
2. Jag menar vem vill egentligen ha en otrogen pojkvän NÅGON dag?
3. Jag är 16, åldersgruppen för de här spelen är antagligen tjejer mellan 7-12år. Uppmuntring till otrohet eller?

Det diskuteras angående den otrohets sajt som finns. Barn har skrivit debatt artiklar om att ägaren förstör barns tro på kärlek. Ett spel som detta gör det nog också.

Otrohet har aldrig varit okej kommer troligen aldrig bli det heller. Ja det händer. Det är dock upp till varje individ att besluta om det valet, ingenting som man skriver i ett spel till småtjejer.

Vad tycker ni?

Plus det hade vart trevligare om jag fått en prins som pojkvän idag!